Denna Bergfalke, SE-THC, ägs av Segelflygsförbundet och flygs ibland av Veteransällskapet.
Bergfalke var det vanligaste segelflygplanet i Sverige från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet.
Flygplanet är tvåsitsigt med dubbelkommando i tandemutförande, där lärare sitter i den bakre sitsen. Vid ensamflygning sitter piloten i den främre sitsen.
Flygplanskroppen är tillverkad i en svetsad stålrörskonstruktion klädd med duk, förutom nospartiet som är tillverkat av glasfiber, medan vingarna är duk-klädda och uppbyggda runt en träbalk med spryglar.
Flygplanet har huvudsakligen använts vid flygskolning och passagerarflygning. Under 1950- och 1960-talen var det standardflygplan i de svenska segelflygklubbarna, till stor del genom att klubbarna fick ekonomiskt stöd av staten via ÖB och genom att delar av flygplanet kunde tillverkas på licens vid KSAK:s verkstad på Ålleberg. Flygplanstypen är inte godkänd för avancerad flygning. Trots detta har några piloter utfört en looping utan att det resulterat i något haveri. Flygplanet är konstruerat för att tåla en G-belastningen på +5,3G till -2,65G.
Konstruktör: Egon Schibe
Tillverkare: Scheibe-Flugzeugbau Dachau
| Spännvid |
16,60 m |
| Längd |
7,88 m |
| Höjd |
1,70 m |
| Tomvikt |
285 kg |
| Max startvikt |
465 kg |
| Glidtal vid 70 km/h |
28:1
|